Ytpyodermi
Pyodermi är en purulent infektion i huden. Hos hund delas pyodermierna in i tre klasser - yt-, ytlig och djup pyodermi.
Ytpyodermi är ett mycket vanligt tillstånd inom smådjurspraktiken. En enkät med 100 smådjursveterinärer i Storbritannien visade att 7 % av alla hundarna de träffade på sommaren uppvisade ytpyodermi1.
Vid ytpyodermi begränsas infektionen till de interfollikulära, epidermala hudlagren, vilket gör att topikal behandling vanligen är det mest lämpliga behandlingsalternativet. Pyodermi hos hund förknippas generellt sett med stafylokockinfektion, främst S. pseudintermedius.
De vanligaste formerna av ytpyodermi är pyotraumatisk dermatit (även känd som akut, fuktande dermatit, våteksem eller hot spots) och intertrigo (hudvecksdermatit).
1. Modus Market Research Report (2007)
Vad orsakar ytpyodermi?
Grundorsaken till pyotraumatisk dermatit är oklar, men innefattar ofta opportunistiska hudinfektioner efter ett självorsakat trauma, vilket skadar hudens barriärfunktion. Självtraumat kan utlösas av exempelvis atopisk dermatit, födoämnesöverkänslighet, ektoparasiter (inklusive loppallergi), otitis externa eller smärta, som gör att hunden tuggar, slickar eller kliar sig på huden.
Intertrigo utvecklas som ett resultat av friktion mellan två hudytor. Tillståndet är vanligt hos raser med framträdande hudveck, samt hos kraftigt överviktiga hundar, som kan utveckla extra hudveck. Överväxt av mikrober i dessa områden ökar också när luftcirkulationen är dålig och/eller fukt stängs inne (hudsekret, tårar, saliv eller urin).
Hormonella störningar kan också bidra till tillväxt av infektiösa organismer, då de påverkar hudens immunmekanismer.
Kliniska tecken
Lesionerna är vanligen erytematösa, klådframkallande och exsudativa. Beroende på lokalisation kan de täckas av hopklibbad päls.
Diagnos
Diagnosen ytpyodermi baseras på en sammanvägning av anamnes och kliniska tecken. Cytologi, bakterieodling och resistensbestämning kan också övervägas. Om en bakomliggande allergisk hudsjukdom misstänks, kan ytterligare provtagning/utredning utföras, för att fastställa hundens specifika allergier. Blodprov för att bekräfta endokrina sjukdomar, som hypotyreoidism eller hyperadrenokorticism (Cushings syndrom) kan också vara motiverat, om andra kliniska tecken tyder på att det kan vara grundorsaken till problemet.
Behandling
Vid pyotraumatisk dermatit är det nödvändigt att klippa bort pälsen och tvätta det affekterade området, för att öka ventilationen i huden, avlägsna infektiöst debris och möjliggöra ytterligare bedömning. I vissa fall är detta tillräckligt för att avbryta självskadebeteendet och möjliggöra avläkning, även om de flesta fall kräver ytterligare antimikrobiell och klådstillande behandling. Det är även viktigt att hantera bakomliggande orsaker, när sådana upptäckts.
Vid intertrigo är den effektivaste behandlingen att avlägsna eller förminska affekterade hudveck. Viktminskning kan vara fördelaktigt i vissa fall, men kirurgi kan krävas för svåra, återkommande fall.
För långhåriga raser är det lämpligt att klippa pälsen vid infektioner i hudveck, för att avlägsna hoptovad päls, som stänger inne debris på hudytan och begränsar ventilationen. Hos korthåriga raser kan dock klippning traumatisera huden på hudveckets andra sida, vilket kan orsaka ytterligare irritation.
Som vid pyotraumatisk dermatit är rengöring av huden absolut nödvändig och vid svåra fall kan topikala, antimikrobiella produkter användas vid behov för att behandla bakteriella infektioner. Jästinfektion med Malassezia pachydermatis ses också ofta vid intertrigo, antingen enskilt eller i kombination med bakterieinfektion, och för dessa fall bör antifungal behandling väljas.